sistersisters

Sorry sorry för dålig uppdatering! Jag har brutit mitt "varje dag"-löfte (som jag haft till mig själv). Men jag har väl helt enkelt inte tänkt på det, alls! Glömt att skriva bara. Får bli lite längre inlägg med massa bilder istället, då och då. Eller mest bilder bara kanske.

Det är vardag här nu, och för oss är varken solen, pelikanerna, papegojorna, de svarta svanarna eller de vackra solnedgångarna något jättefantastiskt längre. Som i början, när jag tappade hakan då jag såg en pelikan på några meters avstånd. Jag var ute och sprang men plötsligt var jag tvungen att tvärstanna. Numera är det bara en del av dagen, och det är konstigt hur fort man vänjer sig vid sin omgivning! Ibland stannar man upp och tittar runt omkring sig och då är allt verkligen oerhört fint och härligt. Men man måste alltså stanna upp och fundera först. Annars sveper det bara förbi. Att gå med matkassarna hem från affären längs stranden är mest bara ... just det, svettigt och tungt.

Men, vi är lyckligt lottade som kan vara här! Att vi har möjligheten överhuvudtaget. Det är väldigt fantastiskt när man tänker på det och jag är glad att vi vågade ta steget, säga upp oss, hyra ut och bara åka. Vi är ett väldigt bra team jag och den där norrmannen :)